RecensionTeater
Göthe har absolut närvaro i ”perverst” triangeldrama
Plötsligt känns 1890-talet samtida. När Staffan Göthe ger kropp och aktualitet åt ”De perversa”, August Strindbergs frispråkiga men ofullbordade essä om förbjuden kärlek.
Ylva Lagercrantz Spindler
Publicerad
Det knarrar och gnisslar om den gamla gistna pianopallen. Iklädd proper kostym böjer sig Herr X (Staffan Göthe) förtroligt fram och spänner blicken i oss, vill försäkra sig om att det som nu kommer att berättas väl stannar mellan kvällens publik och honom – berättelsen om hans största kärlek.
Vi befinner oss i år 1894, under den tid då August Strindberg gräver guld i Paris när han inte dricker absint på tvivelaktiga barer.