RecensionNya filmer

BelfastÖvertydligt myspys om ”The troubles”

”Belfast” berättas ur nioårige Buddys (Jude Hill) ögon.
”Belfast” berättas ur nioårige Buddys (Jude Hill) ögon. Foto: Rob Youngson

Oscarsstatyetterna kommer förmodligen att hagla över detta svartvita melodram med hög mysfaktor, men konflikten på Nordirland målas med så breda penseldrag att man skulle kunna tro att ”Belfast” riktar sig till barn.

Publicerad
Allt är solsken i unge Buddys liv (Jude Hill) tills konflikten mellan katoliker och protestanter tar fart.

Allt är solsken i unge Buddys liv (Jude Hill) tills konflikten mellan katoliker och protestanter tar fart.

Foto: Rob Youngson/Focus Features
Buddys mamma och pappa (Jamie Dornan och Caitríona Balfe) har ett starkt band mellan sig trots alla umbäranden.

Buddys mamma och pappa (Jamie Dornan och Caitríona Balfe) har ett starkt band mellan sig trots alla umbäranden.

Foto: Rob Youngson/Focus Features
Annons

När jag första gången ser ”Belfast” möter jag en så kallad fin liten film i svartvitt, en skildring av en idyllisk barndom i en provinshuvudstad där en gradvis eskalerande konflikt mellan två befolkningsgrupper vänder upp och ner på tillvaro och familjeliv. En pandemivåg kommer dock i vägen för premiären, som skjuts fram ända till i dag. Och när jag nu ser om filmen efter det att alla restriktioner har lyfts, är läget ett annat. Ett regn av Oscarsnomineringar har nyss fallit över ”Belfast”, som därmed har iklätt sig en större kostym. Har den nu hastigt och lustigt gått och blivit en stor och viktig film?

Nja.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons