RecensionNya romaner
Debutant skriver som om hon inte gjort annat
En dag kliver idéhistorikern Cecilia ut genom dörren, lämnar sin man och två barn för att aldrig höras av igen. Vad hände? Debutanten Lydia Sandgren styr ledigt sin 700-sidiga romankoloss som om det var ett litet, avgränsat kammarspel.
I Édouard Manets berömda, och på sin tid skandalomsusade, målning ”Frukosten i det gröna” (1863) visas en naken kvinna i gröngräset intill två påklädda män, ivrigt inbegripna i ett samtal med varandra. Kvinnan hör inte till samtalet, hon vänder sig bort, blicken fäst någon annanstans. När den amerikanska queerteoretikern Eve Kosofsky Sedgwick gav ut sin bok ”Between men” (1985), fick Manets målning pryda omslaget; en perfekt illustration av hennes idéer om kvinnans roll som det alibi som möjliggör intensiva – homosociala och homoerotiska – relationer mellan män.
Det är på Manets målning, och på Kosofsky Sedgwick, jag tänker när jag läser Lydia Sandgrens gnistrande debutroman ”Samlade verk”. I den ligger den här modellen som ett slags underliggande premiss, men med den väsentliga skillnaden att allt – liksom i livet – är mycket mer komplext än en teoretisk tankefigur. Ändå: här finns en tydlig treenighet. Tre personer i ömsesidigt, stundtals outgrundligt, beroende av varandra.