Troligtvis är det här en text om humaniora
Genom att undersöka ett antal kulturbärande aktörer – däribland den du läser just nu – vill författarna till en ny studie reda ut hur kunskapen rört sig i det svenska samhället. Snarare än att humaniora varit eftersatt menar man att bildning, filosofi och historia varit det kitt som hållit samman offentligheten.
Min svenska historia – så kallade han boken, den åldrade mannen från skogen, Vilhelm Moberg. Under sitt första år sålde den i hissnande 241 000 exemplar. Även de kommande årens pocketupplagor var spetsade i storlek. Royaltyn skulle ha räckt till inte bara en utan flera kulörta sportbilar med läderratt. Moberg visste hur en text skulle skrivas. I dag skulle vi kalla honom kommersiell på vetenskaplig grund, då hette det att han var en sann folkbildare. Hans historia var nämligen, vilket undertiteln underströk, ”berättad för folket”. Och nådde ut, det gjorde han, både till de breda lagren och de begränsade akademikerna.