Sant och falskt om verklighetens Troja
Det antika Troja kom att nå odödlighet genom att erövras och ödeläggas så grundligt att ingen längre vet var den legat. Inte heller vad som egentligen hände går att avgöra med säkerhet – eller ens om staden över huvud taget existerat.
En solig oktobersöndag i mitten av 1960-talet. Ett tyskspråkigt sällskap promenerar i Botaniska trädgården i Uppsala. På grusplanen framför Linneanums kolonnad möter de en medelålders ortsbo som promenerar med en flicka i treårsåldern. De två grupperna har just passerat varandra när flickan snabbt springer upp på trappan och in mellan kolonnerna. Hon dunkar så kraftigt hon kan på den höga kopparporten och ropar: ”Agamemnon, Agamemnon.” De tyska besökarna ler mot varandra och nickar bekräftande: ”Eine gelehrte Stadt…” Fast det förvisso är en stad så lärd att kajorna kring domkyrkotornen kraxar på latin trodde sig den lilla flickan säkerligen inte dunka på porten till palatset i det guldrika men tämligen okända Mykene, där Agamemnon hörde hemma. Hon klappade nog på stadsporten till Troja, den stad som Agamemnons grekiska här under tio år belägrade, till slut erövrade med list – den frejdade trojanska hästen – och jämnade med marken.