KommentarLars Norén 1944–2021
Under nästan två decennier kom jag att regelbundet intervjua Lars Norén, möten som gick från tillrättavisande monologer till, så småningom, ömsesidiga dialoger.
September 2002. Vi sitter i en taxi på väg från Hallunda till Humlegården och jag undrar om en svartklädd Lars Norén har hunnit titta på mitt mejl. ”Ja, men du ställer alldeles för svåra frågor”, svarar han kort och kryptiskt ur skuggan av framsätet.