”Jag har fotograferat och gråtit samtidigt”
Årets bild är tagen av Staffan Löwstedt och fångar pandemins själ. För SvD-fotografen handlar vägen till framgång om access och att få tid att göra ett fullgott jobb.
– Jag behandlar de jag möter med samma värdighet som sjukvården gör med sina allra sköraste patienter, säger vinnaren.
Grattis Staffan Löwstedt, vad betyder priset för dig?
– Tack, det var med en stor glädje och lättnadens suck som jag tog emot beskedet. Jag har jobbat i så många år och äntligen händer detta.
Hur skulle du beskriva din vinnarbild?
– Den speglar pandemin och dystopin på samma gång. Jag gillar distansen i bilden, men också omsorgen i form av mannen med papperspåsen som innehåller patientens personliga tillhörigheter – och att det i bakgrunden finns en hel ”sjukvårdsfabrik” redo att ta över. Det säger något om Coronaåret.
Du och reportern Åsa Erlandsson tillbringade en månad på IVA på Södertälje sjukhus, hur var det att arbeta i en sådan miljö?
– Det var en utmaning, men att få full access är hela hemligheten. För mig var det viktigt att visa samma respekt mot patienterna som vårdpersonalen gjorde och skildra verkligheten så nära som möjligt.
Vad tar du med dig från arbetet med att skildra pandemin inifrån?
– Jag känner en stor ödmjukhet inför vårdens kunnande och omsorg ända in i dödsögonblicket och även därefter.
Har du kunnat ”ta skydd” bakom linsen?
– Nej, men kameran är min biljett in. Väl där har jag fotograferat och gråtit samtidigt. Visst har jag sovit dåligt i perioder och varit tvungen att jobba med mina egna upplevelser, men jag har bara försökt att utföra min uppgift – att skildra det som händer så sanningsenligt som möjligt.
Vad kan årets vinnarbild leda till?
– Det är kanske ett fruset ögonblick av hur framtiden kan se ut. Sterilare, mer distanserad och med större avstånd mellan människor. Jag är inte helt säker på att jag i närtid kommer att vilja sitta mitt i ett folkhav eller gå på en fullsatt konsert.
Det var länge sedan en SvD-fotograf vann just Årets bild, varför sker det nu?
– Det vardagliga journalistiska arbetet räcker sällan upp till den nivå som krävs. Men den här gången satsade SvD på ett långt projekt. Jag var på plats dag och natt under nästan en månads tid och det ger resultat.
Och vad händer nu, hur ska du fira?
– Utställningen Årets bild öppnar på Galleri kontrast på lördag. Då blir det fest, eller så festligt det går i dessa tider.
