Passionerad final med samspel till sista tonen

Med ett spretigt program spänner palmsöndagens sändning från Konserthuset över drygt hundra år av tysk, fransk respektive polsk kammarmusik. Verkens olika karaktär resulterar i något ojämna framföranden, men det hela mynnar i en förtätad urladdning.

Den tyska tonsättaren och skulptören Emilie Mayer var en skicklig symfoniker och skrev dessutom en stor mängd kammarmusik. Som konsertens första nummer framförs hennes Stråkkvartett nr 1 i g-moll. Stycket publicerades på 1860-talet, men kom antagligen till ungefär tjugo år tidigare. I välkänd klassisk form stöps en konstfärdig kvartett som ger prov på en personlig och rutinerad musikalitet, om än inte så nyskapande i tonspråket. Här och var avviker dock harmoniken från de mest uppkörda vägarna och på många håll byggs intrikata rytmer. Spelet är prydligt men inte hängivet och här och var slarvas det med detaljer och fraseringar. Musikaliskt utmärker sig det graciösa scherzot och den koralartade långsamma satsen, ”Adagio con molta espressione”.