Vaccinmotståndet har gamla anor
Det dröjde inte länge efter att det första vaccinet mot smittkoppor tagits fram innan obligatoriska vaccinationer blev ett faktum. Och nästan genast möttes metoden av motstånd, oftast baserat på rädslor för biverkningar.
Ett tidigt exempel på nationella skillnader i epidemihantering – gällande såväl vaccination som icke-medicinska åtgärder som isolering och karantän – finner man i anknytning till 1800-talets smittkoppsepidemier. Efter lanseringen av smittkoppsvaccinet 1796 väcktes frågor kring om vaccinationen skulle vara frivillig eller obligatorisk, och så småningom även om det mest effektiva vid epidemier var massvaccination av ett helt samhälle eller mer selektiva åtgärder. Strategierna har varierat inte bara utifrån smittläge, utan även socioekonomiska förhållanden, politiska och rättsliga traditioner och hälso- och sjukvårdens tillstånd.