En europeisk tragedi ingen talar om längre
Efter andra världskriget drevs miljontals människor på flykt. Många av dem hade varken möjlighet eller lust att återvända till sina ursprungsländer och stannade därför under många år kvar i flyktingläger som snabbt utvecklades till alternativa samhällen. Om detta skriver historikern David Nasaw i en ny bok.
Det är märkligt att 14 miljoner flyktingar kan försvinna, nästan spårlöst, ur det allmänna medvetandet. Borde jag tycka att det är hoppfullt? Argumentationen skulle kunna se ut så här: samhällets förmåga att ta emot och integrera människor är större än vi tror och kanske läker tiden trots allt vissa sår. Eller är det oroande? Historielöshet är aldrig bra, och obearbetade trauman kan ge upphov till otrevliga överraskningar längre fram.