Replikväxling: Sverige i bottenskiktet vad gäller akademisk frihet
SvD Ledare och Ivar Arpis viktiga granskning av statsfeminism och universitetens situation har genererat en viktig debatt om akademisk frihet. Den konkreta incident som drabbade lektorn Erik Ringmar på statsvetenskapliga institutionen i Lund där en kurs fick läggas ner på grund av felaktig könsbalans i kurslitteraturen är ett symptom på ett mer omfattande problem. Tyvärr är själva förståelsen för betydelsen av akademisk frihet och vetenskapens självständighet dålig i Sverige även bland många som arbetar på universitetet.
I en replik på Ivar Arpis granskning och Erik Ringmars artikel om hot mot den akademiska friheten skriver Jonas Hinnfors och Lena Wängnerud, professorer i statsvetenskap på Göteborgs universitet, (SvD Ledare 14/11) att de inte känner igen sig: ”nja, vi känner inte igen oss…”.
När de pläderar för integrering av genus i all undervisning och att det inte finns hot mot den akademiska friheten, framgår det dock att de inte har förstått innebörden av den senare. Till att börja med blandar Hinnfors och Wängnerud samman undervisningsfrihet och forskningsfrihet. Båda dessa är förvisso hotade i Sverige och Hinnfors/Wängnerud behöver här inte förlita sig till den egna subjektiva upplevelsen utan kan gå direkt till de empiriska belägg och den omfattande dokumentation som gjorts på stiftelsen ’Academic Rights Watch’ (academicrightswatch.se). Här finns över hundratjugo detaljdokumenteringar av kränkningar av den akademiska friheten på nästan samtliga landets lärosäten under de senaste fem åren. Som forskningsmetod är det ofta bättre att gå till empirin än till den egna subjektiva upplevelsen.
Hinnfors och Wängnerud förväxling av undervisningsfrihet och forskningsfrihet är också olycklig. Hela frågan kring kurslitteratur, vilket Arpi diskuterat och som Erik Ringmars ärende och artikel handlade om, gäller just undervisningsfrihet. Denna handlar om att en forskande lärare själv ska få utforma sin undervisning utifrån sin professionella bedömning och särskilt att ingen ska behöva undervisa mot sitt bättre vetande. Detta som på tyska kallas Lehrfreiheit är en gammal princip och går tillbaka på en över tvåhundraårig tradition. Den är lagstadgad i de flesta demokratier, inklusive Ungern som annars fått mycket uppmärksamhet i samband med hotet mot Central European University.
Det är hög tid att Sverige ansluter sig till internationella principer om vetenskapens självständighet och akademisk frihet och säkrar denna i lagstiftning.
I Sverige finns ingen lagskyddad undervisningsfrihet, vilket är en av flera bidragande förklaringar till att Sverige numer i olika internationella studier hamnar i det europeiska bottenskiktet vad gäller akademisk frihet. I den kanske mest övergripande studien från en brittisk forskargrupp förra året under ledning av Terrence Karran hamnade Sverige bland de sex lägst rankade av 28 europeiska länder. Trots att Sverige inte skyddar eller följer undervisningsfriheten har man undertecknat internationella dokument som UNESCO’s rekommendationer för högre utbildning, vilken uttalat nämner vikten av undervisningsfrihet och förbjuder tvångsåtgärder mot lärare i undervisningen. Så här står det i artikel 28:
Higher-education teaching personnel have the right to teach without any interference, subject to accepted professional principles including professional responsibility and intellectual rigour with regard to standards and methods of teaching. Higher-education teaching personnel should not be forced to instruct against their own best knowledge and conscience or be forced to use curricula and methods contrary to national and international human rights standards. Higher education teaching personnel should play a significant role in determining the curriculum.
När det gäller den andra delen av akademisk frihet, den som rör forskningsfrihet, så har den inskränkts alltmer i Sverige på andra sätt, genom mindre forskning i tjänsterna och mer centrering till forskningsråd. Detta är dock en annan fråga och har inte berörts i just den här debatten.
För undervisningsfrihet gäller att alla direktiv som kommer uppifrån, från staten eller centralt i det egna lärosätet eller från fakulteten, och som innebär krav på perspektiv, teorier eller andra detaljer i undervisningen, utgör ett hot och en inskränkning. Även om direktiven kommer från en lärarkommitté inom den egna institutionen, så bör dessa begränsas till att vara rekommendationer så att en enskild kursansvarig aldrig behöver undervisa mot sitt bättre vetande inom det egna ämnet. Det är hög tid att Sverige ansluter sig till internationella principer om vetenskapens självständighet och akademisk frihet och säkrar denna i lagstiftning.
Jens Stilhoff Sörensen
Docent och lektor, globala studier, Göteborgs universitet
Seniorforskare, Institutet för Säkerhets- och Utvecklingspolitik (ISDP)
Magnus Zetterholm
Docent och lektor i nya testamentets exegetik, Lunds universitet.
Artikelförfattarna är styrelseledamöter i stiftelsen Academic Rights Watch, som bevakar den akademiska friheten i Sverige.
Jonas Hinnfors och Lena Wängnerud svarar direkt:
Empiri är bra. Det är ännu bättre om den empiri man använder belyser den fråga som debatteras. Vi kan inte se att de exempel Sörensen och Zetterholm hänvisar till i någon större utsträckning handlar om inskränkningar i akademisk frihet orsakade av genusforskning. Deras exempel handlar i de flesta fall om helt andra saker.
Det vi vände oss emot i vår artikel var beskrivningen av genusforskning som en ”överideologi” som tagit över på universiteten. Ska man tro Sörensens och Zetterholms underlag verkar hoten mot akademins frihet få sökas på annat håll. Principiellt delar vi Academic Rights Watchs uppfattning att ”Higher education teaching personnel should play a significant role in determining the curriculum”. Exakt hur det skall tolkas kan sedan diskuteras, men akademisk personal och inte en överordnad stat har fattat besluten i lundaärendet. Att dra några större växlar av detta specifika ärende låter sig knappast göras.
Slutligen: Vi har inte skrivit att ett genusperspektiv ska integreras i all undervisning, däremot vore det konstigt om detta perspektiv inte alls fanns med i universitetens kursutbud.
Jonas Hinnfors och Lena Wängnerud
Professorer i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet
