Är det åt detta vi vill att forskarna ska ägna sig?
Prångla ut din forskning i form av korta, engelskspråkiga artiklar, så många som möjligt, så snabbt som möjligt – det är vad som gäller inom dagens universitetsvärld. I ”Kris i forskningsfrågan” rotar Hanne Kjöller i problemen med den rådande incitamentsstrukturen men underskattar vidden av dem.
I januari varje år förväntas jag rapportera in mina publikationer från det gångna året till mitt universitets publikationsdatabas. Ju fler desto bättre, och högst smäller engelskspråkiga artiklar i tidskrifter med så kallat peer review-system, där experter i mitt eget ämne har bedömt att artikeln är värd att publiceras. Särskilt fint är det om tidskrifterna i fråga ligger inom kategorin ”A3” i den finska JUFO-klassificeringen, där akademiska tidskrifter rankas i fyra olika grupper – i A3 finns de som av en nationellt tillsatt grupp av forskare anses mest betydelsefulla. Rent konkret innebär varje sådan publikation att mitt universitet får en ganska stor summa pengar, pengar som sedan enligt en universitetsintern fördelningsnyckel sipprar ner till min egen fakultet.