Skräckmästarens manual – full av goda skrivråd

John Ajvide Lindqvist behöver knappast någon närmare presentation. Han är utan tvekan Sveriges mest kända och framgångsrika skräckförfattare. Jag kan fortfarande inte höra talas om Blackeberg utan att få ångestbilder av vampyrbarn och simhallar i huvudet. ”Misslyckas igen, misslyckas bättre” är dock ingen ny roman, utan en serie anteckningar om Ajvide Lindqvists skrivprocess – ett sorts kommentarspår till hans tidigare berättelser, om man så vill. Boken består av utdrag ur författarens anteckningsbok varvade med nyskrivna reflektioner om samtliga romaner. Ajvide om Ajvide, så att säga.

Bokens titel (och tillika Ajvide Lindqvists devis) kommer förstås från Beckett. Det kanske verkar väl högstämt för en skräckförfattare, tänker jag först. Sedan inser jag att det är en trist och snobbig attityd och skäms. Ajvide Lindqvist, som skriver att han sedan länge gjort sig av med distinktionen mellan ”finlitteratur” och ”populärlitteratur”, är eftertänksam och filosofisk i sitt värv, och den fantastiska litteraturen har ju länge fungerat som en samhällsspegel: den avslöjar våra största rädslor och därmed ofta våra främsta drivkrafter. Så handlar Ajvides böcker också om sådant som barn och föräldrar, saknaden efter de döda eller bara något så enkelt och otäckt som ensamhet.