Pahkinens rum vibrerar av förandligad geometri

Virpi Pahkinen kan se tillbaka på en lång karriär, som soloartist och som koreograf i större skala. Hon har utan tvekan skapat sitt eget universum och lyckas ständigt förnya sig. Nu har hon landat på Klarascenen i Kulturhuset Stadsteatern tillsammans med sin förnämliga kärntrupp: Pontus Sundset Granat, Philip Sundset Granat, Thibault Monnier och Hui-Han Hu Gustavsson. De har tillägnat sig Pahkinens stil utan att bli blåkopior, tillför egna temperament och nyanser i dansen. Tjugo studenter från Balettakademiens yrkeslinje bildar ”kör” i det timslånga dansverket. Så värdefullt för dem att få ta del av Pahkinens särpräglade konstnärskap och medverka i processen från skapande till föreställning.

Nya verket ”Monolit polygon” tar på sätt och vis vid där föregående ”Deep time” slutar i sin djuplodande utforskning av tid och rum. Inledningsvis ligger alla på golvet, som orörliga svarta bylten. Strålkastarljuset sveper över kropparna. Chopins ”Revolutionsetyd” brakar loss. Men plötsligt får Jonas Sjöbloms nykomponerade musik en skarp accent, dansarna rullar unisont över på sidan, i en distinkt duns. Den långa upptakten är suveränt rytmiskt strukturerad. Vackert. Man får intrycket av individer som varit med om ett skalv. Eller att gudaväsen återföds.