RecensionVinterns böcker 2019
Mormorns demens söndrar – han fångar enorma sorgen
Att skriva originellt om bortgångna äldre släktingar är inte helt lätt, men Kalle Hedström Gustafsson lyckas mer än väl. Sebastian Lönnlöv läser en intressant om än något överpolerad poesidebut som väcker hopp inför framtiden.
Kalle Hedström Gustafsson är översättare från danska och har Sveriges mest prestigefyllda skrivutbildningar – Biskop Arnö och Valand – i ryggen när han bokdebuterar med ”Mormorordning, hägringsöar”. Titeln är en aning pretentiös, men visar på diktsamlingens tydliga avstamp i en mormors åldrande och död, liksom i kargt blommande skärgårdsnatur.
Att skriva originellt om bortgångna äldre släktingar är inte helt lätt, men Hedström Gustafsson lyckas mer än väl. Genom skiftningar – eller, med hans eget favoritord, vridningar – i form och ton täcker han in både lätt igenkännliga erfarenheter och mardrömslikt vackra fantasier. Vissa sviter domineras av skenbart nakna dikter, som genom vardagliga detaljer skildrar demensens söndrande förlopp. Andra sviter gestaltar samman fragmentisering genom upphackade och oavslutade utsagor, som också fångar något av det enorma i sorgen: ”Du, det går inte att säga om När kroppen / var du inte, den orörliga, var / Hon”