RecensionNya biografier
Svårt att gå i föräldrarnas spår – härligt att gå och fiska
Historien är full av konstnärsbarn i föräldrarnas skugga. Fredrik Sjöberg läser Lennart Sjögrens rikt illustrerade biografi om Pontus Ljungberg och konstaterar att man kan gå sin egen väg och ändå förvalta sina föräldrars verk.
Barn till konstnärer blir inte sällan konstiga. Detta kan förklaras på varjehanda vis, främst kanske med att föräldrarna är självupptagna bohemer eller själsliga vrak, begivna på allt möjligt som vanliga människor inte har tid att förlora sig i. Konst i alla dess former är nog så krävande om den ska höja sig över dilettanternas ändlösa peneplan, så det är ingen gåta varför barnen blir lite eljest. Föräldrarna har fullt upp med sig själva.
Om dessa hårt prövade konstnärsbarn dessutom väljer att gå i föräldrarnas fotspår uppstår en hel rad andra problem varav det största är den trista slagskugga som kommer av ideliga jämförelser. Iván Grünewalds bana som konstnär var knappast enkel; han studerade på Konstakademien samtidigt som pappa Isaac var professor där, och även om hans mamma Sigrid Hjertén inte var lika hyllad under sin levnad som i dag, kan man gissa att också hon liksom stod i vägen.