RecensionNy poesi
Karlfeldt döms ut – Jäderlund hyllas
Reser det sig en bro någonstans i läsningen? Ja, en bro av suckar, tystnad och motstånd, men också av viss förundran. Henrik Sahl Johansson läser Svenska Akademiens poesibok för barn med sin femårige son.
Till utseendet verkar den inte så märklig, den diktbok som Svenska Akademien i dagarna låtit sända ut till landets förskolebarn: knappt 120 sidor lång med noggrant utvalda dikter på varje uppslag, några av dem svårtillgängliga, andra enkla och korta, alla illustrerade på ett tankfullt vis. Men nog finns det något uppseendeväckande med ”En bro av poesi” – den kommer med högt ställda förväntningar, med lansar dragna mot digitaliseringens torftighet. Bara i ansatsen om att varje barn ska få höra en dikt bli läst är den en liten revolt.
Boken anländer. För att ta mig an den rådfrågar jag min son, som förvisso har ett år kvar till skolåldern men har tvingats höra mig läsa dikter under en stor del av sitt liv och således borde ha varit beredd på det här ögonblicket. Lite motvilligt går han med på att hjälpa mig med utvärderingen; boken ska ju finnas där dels som en bro mellan dikten och läsaren, men också mellan en som läser och en som lyssnar. Det är en bro som är tänkt att sträcka sig mellan tre landmassor för att fylla sitt syfte.