RecensionBiohösten 2016
Vindpiskat drama om rädda pojkar
”Manchester by the Sea” är en berättelse om känslor och pojkar. De är inte onda, men de är rädda, skriver Jan Söderqvist.
Lees bror Kyle är död. Det är själva upplägget. Lee (Casey Affleck) arbetar som fastighetsskötare i ett vintrigt Boston. Sköter sitt och håller sig för sig själv i sin spartanska källarhåla. Hamnar i barslagsmål när någon, möjligen, tittar snett på honom. Annars surmulen uttryckslöshet och ett minimum av kommunikation. Och så drabbas hans äldre bror av hjärtinfarkt; när Lee hinner hem till Manchester vid havet, en dryg timme österut, är det redan för sent.
Vi anar ett annat liv under andra förutsättningar i de tillbakablickar som plötsligt, utan förvarning eller någon form stilistisk markering, bryter in i berättelsen. Vi ser Lee och brodern och brorsonen på familjens stora båt; saltstänkt grabbighet och bekymmersfritt gemyt. Vi ser Lee med dåvarande hustrun (Michelle Williams) gnabbandes i sängen. Då var han en annan. Nu har han ingen fru. Nu har han ingenting.