Ett rop på humanism när cynismen tilltar
Ananda Devis romaner och dikter rör sig i spänningsfältet mellan den manliga blickens lockelse och den kvinnliga kroppens sårbarhet. Det är ett betydande författarskap som nu introduceras på svenska, konstaterar Kaj Schueler.
Ananda Devi (född 1957) har en stor produktion av romaner, poesi, essäer och artiklar bakom sig, men har hittills bara presenterats med några enstaka noveller på svenska.
Ananda Devi är en författare som inte lämnar någon litterär genre obesvarad. Hon skriver prosa, poesi, essäer och artiklar men har alltför länge varit svårtillgänglig för en icke-franskspråkig publik. Nu introduceras hon på svenska med en roman och två diktsamlingar i en volym, väsentligen tack vare översättaren och kritikern Maja Thrane, som också översatt ett par noveller samt intervjuat henne i tidskriften Karavan (nr 3/2019).
För det handlar om ett betydande författarskap. Åtminstone pekar romanen ”Eva ur spillrorna” och urvalet dikter som utkommer samtidigt mot det. Devi föddes på ön Mauritius i Indiska oceanen dit hennes förfäder utvandrat från Indien. Mauritius, som blev självständigt 1968, är en övärld som i tur och ordning behärskats av portugiser, holländare, fransmän och engelsmän. Men befolkningen domineras av människor med rötter i Indien. Engelsmännen behövde arbetskraft vid sockerplantagerna och lockade med att ”betala” överfart och logi. De skuldsatta fick jobba skjortan av sig för att kunna återbetala sina herrar – inte helt olikt slaveri.