RecensionNya romaner
”Folkhems-scifi” bäst i pigg novellsatsning
Ufon på en svensk åker, en hämndlysten varulvsflicka och ett läskigt ödehus. Tre nyskrivna svenska fantastiknoveller gör Per Klingberg upprymd.
När jag hör att nystartade Kraxa förlag tänker satsa på fantastiknoveller blir jag genast glad. Det har varit dåligt med sällsamheter i kortformatet i Sverige de senaste decennierna. Det är synd, för novellen är viktig att värna, inte minst eftersom det är ett utmärkt sätt för oetablerade författare att lära sig hantverket och möta sina första läsare. Förlagets första giv är Monica Zetterlunds ”Varulv”, Therese Henrikssons ”Ödesmåla gård” och Jenny Greens ”Det nästan begripliga”. De första två är skäck, den tredje lågmäld science fiction.
Både Zetterlunds och Henrikssons bidrag skulle kunna hänföras till en undergenre som kunde kallas för den uppbyggliga skräckberättelsen. Här är de skrämmande inslagen infogade i en större struktur som gör att vi ändå urskiljer en underliggande poäng i det som får oss att rysa. ”Ödesmåla gård” är alltså inte bara en berättelse om ett hemsökt ödehus utan också om att komma hem och finna mål och mening i tillvaron – och Monica Zetterlunds varulvsberättelse är också en berättelse om sexualitet och att hitta sin identitet. Ingen av de två novellerna kan sägas vara särskilt originell – en någorlunda genrekompetent läsare kommer konsekvent kunna förutspå vad som kommer hända ungefär två sidor fram i texten. Det kan låta som förödande kritik men är det inte. Mycket skräcklitteratur är starkt formelbunden och frågan är snarare hur författaren än en gång ger liv till ett bekant stoff.