ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionTeater

Dansen

Lika kul och eget som en filosofisk fars

Ia Langhammer och Frida Beckman som mor och dotter.
Ia Langhammer och Frida Beckman som mor och dotter. Foto: Markus Gårder

Exilryssen Ivan Vyrypaev kan konsten att vrida och vända på perspektiven. När Galeasen sätter upp hans absurda pjäs ”Dansen” är skrattet aldrig långt bort även om ett tema är vår (o)förmåga till medkänsla.

Ylva Lagercrantz Spindler
Publicerad

Dammiga ridåer hör inte till Teater Galeasens ordinarie rekvisita. När en sådan nu finns på plats nyttjas den till fullo: dras bort, dras för, dras bort, dras för… Hela sju gånger när regissören Olof Hanson nu för tredje gången tar sig an en pjäs skriven av den rysk-polske exildramatikern Ivan Vyrypaev. 

Liksom ”Illusioner” (2014) är även ”Dansen” (skriven 2010) ett absurt och komiskt drama med inslag av metateater, teater som kommenterar den egna konstformen.

Laddar…