Vem kom på historien om Muhammed och berget?
”Det finns ett känt ordspråk som lyder ’Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed komma till berget’. Andemeningen tycks vara att även den mäktigaste får vara beredd att realistiskt böja sig för det oundvikliga. Hur gammalt är ordspråket? Var det verkligen OK inom islam att skämta med Muhammed på det sättet?”
Ordspråket är, såvitt vi vet, inte muslimskt. Det dyker första gången upp på engelska, hos Francis Bacon (Essays, 1625). Han berättar en historia som går ut på att Muhammed – Bacon använder formen Mahomet – fick folk att tro att han kunde kalla till sig en kulle och tala till folket från kullens topp. Människor samlades och Muhammed ropade på kullen, men inget hände. Kullen förblev där den var. Till slut förklarade profeten att om kullen inte ville komma till Muhammed skulle han minsann gå till kullen (if the hill will not come to Mahomet, Mahomet will go to the hill). När John Owen år 1643 återberättade historien bytte han ut kullen mot ett berg (mountaine). Kring historien har en skröna vävts, enligt vilken Muhammed skall ha förklarat kullens/bergets ovilja att infinna sig med att Gud är barmhärtig. Om Han verkligen låtit berget komma skulle ju berget ha landat rakt på folket och många skulle ha dött.
Jag vet inte varifrån Bacon fick historien. Det är fullt möjligt att den kan ledas tillbaka till Främre Orienten, men det är lika troligt att Bacon själv, eller någon annan engelsman, hittade på den.