Omistlig autofiktion från solkungens dagar
Hon levde mitt i händelsernas centrum i 1600-talets Frankrike och kom genom sin flitiga korrespondens att bli ett unikt och underhållande tidsvittne. I Arne Melbergs urval av Madame de Sévignés brev får vi stifta bekantskap med en värld som inte saknar paralleller till våra dagars sociala medier.
I ”På spaning efter den tid som flytt” använder Marcel Proust Madame de Sévignés brev som ett slags läsanvisning till sitt eget verk: de ytliga läsarna, snobbarna, som bara ser titlar och glans, ställs mot dem som verkligen älskar, och som förstår den djupare innebörden i breven. På samma sätt finns en skillnad mellan dem som bara ser Prousts utanverk, vare sig de lockas eller stöts bort av adelstitlarna och den yttre glansen i de parisiska salongerna, och de som läser med kärlek. Breven är bara en av flera viktiga referenser i Prousts stora roman, men antagligen den rent litterärt viktigaste.