RecensionSommarens böcker 2018
Våra uppblåsta samtidsjag har ingen framtid
Kändisfilosofen Wilhelm Schmid är en stjärna i Tyskland. Hans senaste bok behandlar vår digitala tidsålders vitt spridda narcissism. En åkomma som drabbar såväl twittrande presidenter som gemene man. Men bot står att finna – för den som är beredd att bortse lite från sig själv.
Den tyske filosofen Wilhelm Schmid är ett fenomen. Han hör till de mest lästa nutida tänkarna i hemlandet, det mesta han skriver placerar sig på bästsäljarlistorna och översätts till flera språk. En av hans storsäljare kom för något år sedan även på svenska: ”Konsten att bli gammal” (Lind & co, 2016). Det är klassisk levnadskonstfilosofi Schmid ägnar sig åt, uppdaterad till 2000-tal, och det på ett vis som förenar teori och praxis, och uppenbarligen fyller ett behov. Även hans senaste bok ”Selbstfreundschaft” (ungefär ”vänskap med sig själv”) har hört till årets mest efterfrågade tyska titlar.
Nu hör denna lilla volym inte till tungviktarna i Schmids flitiga produktion. En del av det som fyller de 121 sidorna ter sig som självklarheter, nästan trivialt. Tilltalet är liksom folkvänligt, når förstås fler, är sympatiskt: här utövas folkbildning. Jag kommer att tänka på något en förläggare sa, under ett samtal på ett framstående svenskt förlag nyligen: att böcker kan vara ”för filosofiska” för en svensk läsekrets. För ”den är ju så obildad”, som min följdfråga fick till svar.