RecensionTeater
Helgalen skräckshow bryter sig loss från Ibsen
Henrik Ibsens klassiker får möta akuta nutida frågor i Helle Rossings radikala bearbetning av ”Gengångare”. Klimatproblem, metoo, psykisk sjukdom och maktmissbruk bäddas in i en tragikomisk skräckshow.
Det är onekligen en optimerad ”Gengångare” som just nu spelas på Helsingborgs stadsteater. Den sceniskt intelligenta duon Helle Rossing (regissör) och Hanna Nygren (dramatiker) gör ännu en frifräsande omskrivning av en klassiker. Tidigare har de uppdaterat Strindbergs ”Kamraterna” och Shakespeares ”Macbeth”. Nu är det Henrik Ibsens drama från 1881 som mals ner och smattras ut som tragikomisk skräckshow.
Premissen för deras radikala grepp är djupt uppriktig: vad har ”Gengångare” att ge en publik i dag? Är det rimligt att ägna tid åt en modersbunden son, döende i nedärvd syfilis, och hans mor som söker hedra minnet av sin avlidne make, trots att denne har legat runt och bringat flickor i olycka? Och så blir sonen och tjänsteflickan förtjusta i varandra, trots att de som en följd av faderns eskapader visar sig vara halvsyskon.