RecensionSommarens konst 2018
I grunden handlar det om hjärtskärande ensamhet
Våldamt begär, sadistiska övergrepp och absurd humor avlöser varandra blixtsnabbt i hajpade Nathalie Djurbergs och Hans Bergs animerade värld. Joanna Persman ser sommarens stora utställning på Moderna. Visst, den imponerar, men går henne också på nerverna.
”Less is more” är ingen paroll för Nathalie Djurberg och Hans Berg. Det räcker knappast med ”more is more”. Nathalie Djurbergs animerade världar och Hans Bergs elektroniska musik erbjuder tillsammans starka upplevelser. Deras bild- och ljudprogram är karaktäristiskt uppskruvat och igenkännligt på långt håll. Den omfattande utställningen på Moderna museet är precis som deras konst – ett slag i mellangärdet. Högljudd, hallucinatorisk och hetsig. Någonstans i tumultet är den häftig och på sitt mörka sätt vacker.
Nathalie Djurberg saknar inte meriter på sin lista. Beckers stipendium 2006, Carnegie Art Award 2008, Silverlejonet för den bästa unga konstnären på Venedigbiennalen 2009. Djurbergs samarbete med musikern Hans Berg började runt 2004. Han skapade musik till hennes tidiga leranimationer. Idag är de två ett internationellt känt, sammansvetsat konstnärspar. Ljud och bild har blivit organiska delar i deras skapande.