RecensionScenhöst 2017
Philip Zandén gör drömroll i musikal alla bör se
I dag lämnar många judar Malmö medan andra grupper söker trygghet i staden. Uppsättningen ”Spelman på taket” får ny aktualitet och färgas dessutom av Philip Zandéns personliga spel, skriver SvD:s Theresa Benér.
Traditsye – detta expressivt mättade ord från yiddisch uttalas som en besvärjelse genom hela den känslostarka musikalen ”Spelman på taket”. Tradition säger vi på svenska, och i detta ord ryms de regelsystem som gör oss till dem vi är och ibland får oss att oresonligt avfärda sådant som känns främmande eller förbjudet.
Traditionella strukturer och riter håller samman de judiska byborna i ukrainska Anatevka kring förra sekelskiftet. I den fattige mjölkhandlaren Tevjes familj tar hustru och fem döttrar hand om kök och hem, medan han asar runt en kärra och drömmer om rikedom eller argumenterar med Gud. Philip Zandén har här fått en drömroll, och regissören Orpha Phelan låter uppsättningens tonlägen färgas av hans personliga spel mellan rigid traditionalist och känslosam, inkännande realist.