RecensionBokvåren 2016
Litterära giganter i ångestfylld konfrontation
Maxim Biller blandar fakta och fiktion då han kryper in i författarkollegan Bruno Schulz hjärna – och föreställer sig ett ångestdrypande möte med en ondsint man som utger sig för att vara den tyska 1900-talsromanens stora mästare, Thomas Mann.
Bruno Schulz verk och öde sätter gärna igång fantasin hos andra författare. Hans liv, språk- och tankevärld är som en mörk saga att ta spjärn emot. Flera är nämligen de författare som inspirerade av denna udda konstnär och författare skrivit egna verk om eller kring honom; Cynthia Ozick och Agneta Pleijel är två av dem och nu sällar sig också Maxim Biller till de djärva. Och han gör det inte helt lätt för sig.
Men först några nödvändiga ord om den judiske författaren Bruno Schulz som den 19 november 1942 mördades på öppen gata av en tysk SS-man. Han var på fel plats vid fel tidpunkt. Det var emellertid inte bara en människa som mördades, ett ofullbordat livsverk försvann med honom. Dessa förmodade mästerverk har gett upphov till spekulationer, mytologisering och stridigheter. Romanmanuskript och teckningar är försvunna för alltid, däribland en omtalad roman, ”Messias”, som i många år söktes med ljus och lykta, utan resultat.