Kommentar
Sverigedemokraternas utspel mot journalistiken ställer medierna inför olika vägval. På Svenska Dagbladet är det genom väl utförd journalistik vi värnar demokratin, inte genom att bli en del av en ”motståndsrörelse”.
Redan en vecka efter valet har journalistiken hamnat i fokus. Sverigedemokraternas syn på och agerande gentemot medier var ämnet för söndagskrönikorna på ledarplats i såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter i helgen. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör och ansvarig för ledarredaktionen på SvD, och Peter Wolodarski, chefredaktör på DN, lyfte i varsin opinionstext journalistikens roll efter valet.
Som chefredaktör och ansvarig utgivare var det intressant att läsa båda texterna – det är inte så ofta mediernas uppdrag diskuteras på det här sättet. Samtidigt känns det viktigt att det inte bara är opinionsbildare som ger sin syn på journalistiken. Medan DN har en chefredaktör som skriver på ledarplats, väljer vi på SvD att skilja på rollerna. Som ytterst ansvarig för hela SvD:s redaktion är jag noga med att inte gå ut och ta ställning i omdebatterade frågor – det gäller allt från pandemin till klimatet – på ett sätt som kan riskera att påverka tidningens nyhetsjournalister eller förtroendet för dem.
Detta är grundläggande för SvD:s publicistiska linje.
En linje som jag – till skillnad från brännande sakfrågor – gärna pratar om.
Maktskiftet och Sverigedemokraternas ökande inflytande har lett till att många har pekat på paralleller till USA. SvD:s korrespondent Malin Ekman har i flera texter skrivit om det amerikanska medielandskapet och jag har tidigare citerat henne när hon beskrivit en utveckling där ”övertygelsen om vad som är gott eller sant är så stark att yttrandefriheten anses värd att inskränka för att underminera det som talar emot”.
Här i Sverige har tonläget höjts efter valet. DN:s Peter Wolodarski var en av dem som i förra veckan reagerade på en tweet från en av SvD:s ledarskribenter, om Linus Bylunds (SD) uttalande om ”journalistrugby”. Jag fick för DN:s reporter förklara att det för mig vore helt främmande att försöka styra vad en enskild ledarskribent ger uttryck för på Twitter, så länge det håller sig inom ramen för det som är lagligt. Att göra det skulle i sig vara begränsande för det fria ordet, oavsett vilka känslor eller reaktioner olika tolkningar av tweeten än väckte.
Vissa medier, som tidningen Dagens ETC, frågar nu presumtiva prenumeranter om de vill ”läsa journalistik som SD hatar”. Chefredaktören beskriver tidningen som en ”motståndsrörelse”, och använder argument som rymmer stora ord om fria medier.
SvD:s vision handlar om precis lika stora ord – ett öppet och demokratiskt samhälle med en granskande och oberoende kvalitetsjournalistik.
Men vi tror inte att visionen främjas genom ett aktivt ställningstagande på nyhetsplats eller uppluckrade gränser mellan åsikter och nyhetsrapportering. Tvärtom sker det genom att vi utövar våra olika uppdrag på nyhets- respektive opinionsplats på ett så professionellt och transparent sätt som möjligt. På nyhetsredaktionen drivs vi av att berätta om och granska vår tid. Ibland kan det innebära att SD eller andra partier ogillar det vi gör, ibland att de uppskattar det. Reaktionerna i sig kan aldrig vara vårt fokus.
Vi ser inte heller vitsen med att bara tillhandahålla ett perspektiv – genom journalistiken vill vi synliggöra flera sätt att se på världen. Det är ett misslyckande från vår sida om du som läsare inte regelbundet förses med andra infallsvinklar än de du redan har. Vissa åsikter och omständigheter kanske du önskar inte fanns, men att sortera bort dem är inte heller vår uppgift. Det görs redan i andra sammanhang, av effektiva algoritmer i sociala nätverk.
Vi tror inte att förtroendet för det vi gör ökar genom att bekräfta åsikter som vi utgår ifrån att våra läsare har – utan tvärtom att ni uppskattar att vi genom oberoende och seriös journalistik överlåter till er att dra era egna slutsatser.
I praktiken har det i valrörelsen till exempel inneburit att Torbjörn Nilsson på nyhetsplats ena dagen följt med i Ulf Kristerssons buss och frågat sig om det är partiledaren som är problemet, för att några dagar senare följa Magdalena Andersson på turné och konstatera att hon inte alls säger som det är. Inger Arenander och Erik Nilsson har intervjuat samtliga partiledare med samma skärpa inom ramen för Utfrågningen och Maggie Strömberg har i reportage-form belyst de frågor och utmaningar som väntar, oavsett valutgång.
Förra måndagen, dagen efter valet, var det fler läsare som tog del av vår journalistik på SvD.se än någonsin tidigare. Det är ett förtroende vi vill och måste värna om. Både för Svenska Dagbladet och andra medier väntar nu en tid där det kommer att finnas ett stort behov av uppföljande och granskande journalistik. I en värld fylld av stora känslor gör vi det bäst genom att hålla huvudet kallt och med vårt grunduppdrag i fokus. Det är en sak att prata om hur viktig journalistiken och det fria ordet är, en annan att visa det.