RecensionNya biografier
Boken haltar när Borg rabblar cv:n och adjektiv
De bästa partierna av Anders Borgs memoarbok är läsvärda. Men ”Finansministern” lider brist på gestaltning och lär, till skillnad från De nya Moderaterna, inte slå an brett.
Det händer att Moderaternas positionsförflyttning före valet 2006 beskrivs som enbart kosmetisk. Pärlhalsbanden plockades bort, men politiken var densamma. I boken ”Finansministern” beskriver Anders Borg hur det i själva verket var en annan syn på samhället som låg till grund för förändringen. Han visar hur detta fick konsekvenser för den inhemska politiken och – efter den lyckade hanteringen av finanskrisen – hela världsekonomin.
Borg skriver nedlåtande om hur moderata skattesänkningsförslag under det tidiga 2000-talet motiverades med hänvisning till abstrakta teorier av filosofer som Robert Nozick. Det överordnade målet med den gammalmoderata politiken var att besegra Socialdemokraterna. Efter Borgs tillträde byttes kritiken av den svenska samhällsmodellen mot ett grundläggande stöd för det svenska välfärdssystemet. Överskott i de offentliga finanserna sågs inte längre som problematisk socialism utan som en avgörande del av ett välfungerande samhälle.