Lotta Lundberg:Ge oss en kyrka att mogna i

Minns ni viskleken? När man satt i ring och viskade något till den som satt bredvid, som i sin tur viskade vidare till nästa, spänningen steg, viskningen gick vidare, kalasbyxorna kliade – och alltid blev det fel på slutet. I något öra hade det uppenbarligen gått åt helsike.