Krönika
Vår sociala status följer oss i döden. Den som passerar Katarina kyrkogård på Södermalm märker att den självförverkligande individualistens strävan efter position och pengar inte upphör vid gravsättning: det tycks vara där den manifesteras. I prydliga rader har kändisarna fått sina alldeles egna platser och – som en spegling av konkurrenssamhället – placerats efter status i livet. Den finaste börjar med Tomas Tranströmer och rymmer i tät följd namn som Sara Danius och P.O. Enquist. En bit bort löper en kändislänga med nästan samma prestige: Gösta Ekman, Cornelis Vreeswijk och Anna Lindh. Så där fortsätter det. Författare, skådespelare, musiker. Personer utvalda utifrån prestation i karriären, position i det sociala. Det finns något tvivelaktigt över kyrkans sätt att singla ut invånare. Det smakfulla vore att placera en busschaufför eller undersköterska mellan poeterna och aktriserna.