RecensionTeater
Scenhändelsen förmedlar radikal medmänsklighet
Varje föreställning blir i alla avseenden unik när Riksteatern turnerar med den iranske exildramatikern Nassim Soleimanpours pjäs. Först ut i detta gripande möte mellan text, skådespelare och publik är Eva Röse.
Få teaterupplevelser kommer att följa mig som Nassir Soleimanpours ”Vit kanin, röd kanin” gör. Den skrevs då dramatikern hade utreseförbud från Iran efter att ha vägrat göra värnplikt. Konceptet är lika enkelt som förtjusande – en skådespelare får för första gången läsa manuset, på scen, inför publik. Resultatet är en makalös resa i olika subjektsnivåer där skådespelaren får agera som dramatikerns förlängda röst och gränser mellan ”jag” och ”du” raseras och rekonstrueras i ett intrikat textbygge. Sedan urpremiären 2011 har ”Vit kanin, röd kanin” framförts över 2 000 gånger på 25 olika språk.
Nu har Soleimanpour lämnat Iran och är bosatt i Berlin. Hans pjäser är översatta till över 30 språk. De finns dock inte på farsi, hans modersmål och det enda språk som hans mamma, kvar i Iran, talar. Med pjäsen ”Nassim” vill Soleimanpour åtgärda detta.