RecensionNya romaner
Hennes bok om rävar: ”Briljant spret”
Räven. Än grå än röd, listig eller vädjande. I sin nya bok komponerar Dubravka Ugresic forskarfakta och eventuella verkligheter med ett resultat som är för intelligent för att lyda några genrelagar.
Rachel Cusks trilogi om ett berättarjag som gestaltas genom att lyssna till andras berättelser kallas numera förnyelse av romankonsten. Huvudpersonen är i friktion med grannar, hamnar bredvid en människa med en historia på flyget. Inga ”relationer” uppstår, knappt samtal. Så föds en stämning av autonomi – inte främlingskap, utan vissheten att allt levande rör sig i sin egen omloppsbana som inte skall korsas. Samma känsla fanns även i Cusks tidigare böcker, men nu är stilen renodlad.
Förnyande är det dock bara om man fortsätter tala om ”roman”. Nya tankar har oftast förhistoria, rentav en genealogi och sedan länge har diffusionens estetik utmanat fusionens. Och vad betyder det? Den traditionella romanen (idag mest representerad av spänning och relation) skjuts ut i sin intrigbana från ett planerat, hoplött centrum. Intrigen fortsätter tills rummet kröker och får den att vända åter till sin kärna och bekräfta den.