Undergångsvision som bejakar det banala

Man kan beskriva ”Any number of sunsets …” som en interaktiv och koreograferad installation. Eller som en dystopisk lekplats där ingenting blir omöjligt att föreställa sig. Och där publiken bjuds in i föreställningen och bokstavligen till den fantasifullt uppbyggda scenografin av plast, tejp, pappersrullar och andra enkla material.

Solnedgångar, undergångsscenarier där svart aska blandas med glitter, en guidad tur hemma hos Mariah Carey eller en koreografs fantasi om att få teaterscenen att brinna. Allt finns med i ”Any number of sunsets …”, Rachel Tess senaste verk som hade premiär på Skillinge teater förra hösten och som satts upp några gånger sedan dess. Vilka inslag i föreställningen jag tar del av beror delvis på vilka instruktioner jag som publik får av någon av de medverkande.