Den essentiella frågan
Sverige kommer även framöver att leva under hotet av eskalerande rysk aggression, alldeles oavsett om vi är med i Nato eller inte. Den ryska aggressionen är alltså inte frågan, utan hur vi bäst möter den.
Man fick stå ut med Ryssland, tills det inte längre gick. Trots att omgivningen innerligt hoppades och önskade annorlunda, kunde våldsverkaren inte låta bli. Och nu, när övergreppet har skett – igen, för det var som bekant inte första gången – går det lättare att se de tydliga tecknen. De medberoende vill lägga skulden på förövarens omgivning: om bara de runt omkring hade varit mer hänsynsfulla och lyhörda, hade det kanske aldrig behövt ske. Det är ju faktiskt så att Putin själv, vid ett flertal tillfällen, har bedyrat att han enbart har fredliga avsikter. Så om någon, trots denna försäkran, ändå skaffar personlarm, pepparsprej och tränar självförsvar, kan det inte tolkas på annat sätt än som en fientlig handling, en provokation. Och sådana måste markeras mot. Ett övergrepp som sker utifrån den bakgrunden, är inget övergrepp, utan en rättfärdig handling. För var det inte det påstådda offret som själv ådrog sig denna situation, lika oönskad som nödvändig?