RecensionTeater
Genialt roligt och galet på Chaplins tidsresa
Chaplins hårt arbetande luffare får besök av fem kopior från framtiden. Komiken skruvas upp på högvarv i Folkteatern Göteborgs galet absurda rundmålning av modernitetens tillstånd.
”Moderna tider” var Charlie Chaplins sista stumfilm, 1936. Den kom ett årtionde efter talfilmens genombrott men Chaplin höll fast vid pantomimkonsten som han förutspådde att den nya filmtekniken skulle döda. Om han hade kunnat göra en tidsresa in i framtiden hade han inte behövt oroa sig – åtminstone inte att för att filmen skulle ta kål på folkliga teatertraditioner.
I Erik Holmströms och Pontus Lundkvists bearbetning på Folkteatern i Göteborg har stumfilmen fångats upp i en svartvit stiliserad scenografi och i clownens fysiska spelstil med slapstickens snubblingar. Chaplins komik skruvas snart upp på högvarv med en absurd dialog där replikkrockarna levereras i ett rasande tempo, ackompanjerade av groteska inslag. Samtidigt ger referenser till Becketts luffare som väntar på Godot en existentiell klangbotten.