RecensionTv-serier
Kompaktare mörker svårt att föreställa sig
”Black bird” ser ut som en konventionell thriller – men under ytan finns en inträngande studie i vad som föder kriminalitet.
När roman- och manusförfattaren Dennis Lehane tar steget över till tv-serier, föranleder förstlingsverket diverse associationer till ryska romaner. Alternativa titlar till den lama ”Black bird” kunde, om de fortfarande vore lediga, vara antingen ”Fäder och söner” eller ”Brott och straff”. Under en konventionell thriller och fängelseskildring finns inträngande studier i dels den produktionsprocess som frambringar kriminalitet, dels problematiska fader-son-relationer.
I flera avseenden är Jimmy Keen (Taron Egerton) och Larry Hall (Paul Walter Hauser) varandras motsatser. Jimmy är den privilegierade goddagspilten och kvinnojägaren som bedriver sin brottslighet (knark) som någon sorts blandning av hobby och socialt experiment; Larry är en bondlurk med diverse mentala utmaningar som bedriver sin brottslighet (sexövergrepp och mord på unga kvinnor) på grund av tvångstankar som härrör ur ett osedvanligt grumligt och komplicerat driftsliv.