Recension
Handel i österled och ”orientaliska orgier” i Solna
Läsaren möter en rad fascinerande personligheter i Ann Grönhammars vackert utformade bok om svensk-armeniska kontakter från vikingatid till 1912. Svante Lundgren imponeras av den gedigna research som ligger bakom.
Det är antagligen få i Sverige som är medvetna om att svenskar och armenier har haft en hel del att göra med varandra under de senaste tusen åren. Ann Grönhammar, tidigare intendent på Livrustkammaren, har hittat beröringspunkter redan under vikingatiden. I en nyutkommen bok beskriver hon dessa kontakter ända fram till OS i Stockholm 1912. Att det tar slut just där sägs bero på att armeniernas ”senare öde är väl känt.” Jag är inte övertygad om det, men säkert är det senare ödet i varje fall mindre okänt än det som behandlas i denna bok.
Efter att först ha presenterat den tidiga armeniska historien kommer Grönhammar in på vikingarna. Under sina färder kom de också till Kaukasus och Persien, där det bodde många armenier. Källorna är få och Grönhammar konstaterar följande: ”Möten mellan vikingar och armenier bör ha ägt rum. Vi vet att förbindelser förekom från 700-talet till slutet av 900-talet.” Det har också framförts teorier om armenier som varit i Sverige vid denna tid, men bevis saknas.