RecensionNya romaner
Ramqvist fångar skickligt ätandets plåga och lust
Karolina Ramqvists nya bok kretsar kring en kvinna som tidigt lär sig bota ensamhet med mat. Den kan läsas som en historia om ett missbruk som har sina orsaker – men ”Bröd och mjölk” är bättre än så.
På ett bord framför en treårig flicka ligger det 13 (kanske 13) mandariner. Hon plockar upp en av frukterna, skalar den och stoppar klyfta efter klyfta i munnen, tuggar och sväljer. Sedan tar hon upp nästa och gör samma sak, sedan nästa och nästa. Medan hon äter tycks tid och rum försvinna, eller snarare bli ett med hennes alltigenom uppslukande sinnesupplevelse som upphör först när hon upptäcker att varje mandarin är borta. Kvar finns bara en skyldig hög med skal. När flickan i vuxen ålder uppmanas att berätta om sitt förhållande till mat för att, som hon säger, ”bli fri”, är det minnet av mandarinerna som först kommer för henne. Det blir utgångspunkten för berättelsen i Karolina Ramqvists nya bok ”Bröd och mjölk” om en kvinna som mycket tidigt i livet upptäcker att hon har en glupande och obändig aptit.
Eftersom flickan växer upp med sin mamma får hon tillbringa en hel del tid med sin mormor och morfar. Det är också i deras kök hon får sina första stora smakupplevelser, som till exempel mormoderns risgrynspudding: en risgrynsgröt med russin som bakas i långpanna och serveras med smör. Ingenting hon ätit liknar denna risgrynspudding – dess smak, doft och konsistens förvandlas så småningom till en oskiljaktig del av henne själv. Det är så med maten, det upptäcker hon snart. Den knyter henne till världen och upphäver den tomhet, otrygghet och upplevelse av att vara ensam och bortvald som hon ofta känner. Som inget annat kan detta enkla – att äta något – vända ett utanför till ett innanför, vilket i sin tur gör ensamheten både nödvändig och förklarad. Så tar beroendet långsamt form. Men det är först när hon vuxit upp och själv blivit mamma till en liten dotter som hon inser att beroendet tilltagit i en sådan omfattning att hon behöver söka hjälp.