Medeltida ritual fostrar framtidens forskare
Från uppspikade latinska teser till förtroliga oppositioner på Zoom – i ”Disputation, dissertation, avhandling. Historien om en genre” visar idéhistorikern Bo Lindberg hur kraven för att få sätta på sig doktorshatten har förändrats sedan medeltiden.
Georg Stiernhielm har gjort det. Carl Jonas Love Almqvist också. Agnes Wold med, för den delen, liksom Emma Frans. Jag är rätt säker på att François Villon gjorde det. Olof Rudbeck gjorde det definitivt. Både jag och maken har gjort det, men inte tillsammans. Carl Michael Bellman gjorde det faktiskt aldrig, men däremot hans farfar. Som akademiker var nämligen Johan Arendt Bellman helt inne i disputationsväsendet. 22 år gammal disputerade han i maj 1686 för övnings skull (pro exercitio) under Gustaf Peringer, professor i orientaliska språk i Uppsala. Fyra år senare disputerade han för magistersgraden (pro gradu), nu för vältalighetsprofessorn Petrus Lagerlöf. När han själv blev professor i vältalighet ledde Bellman ett fyrtiotal disputationer.