RecensionVårens konstutställningar 2016
Stram form möter vilt kaos
Två sparsmakade skulpturutställningar är just nu grannar med varandra. Bägge bär spår av våld. I den ena skakar Siobhan Hapaskas installation brutalt löven av ett olivträd. I den andra har Anastasia Ax rasande betarbetat kopieringspapper med vassa naglar.
Irländskan Siobhán Hapaska, representerad med många verk i Magasin III:s samling, är kontrasternas konstnär. Motsatserna förenas i hennes besynnerliga, gåtfulla konstruktioner. Industriella delar möter organiskt material som trä, päls och ull. Hårt och mjukt. Blankpolerat och naturligt strävt. Robust och ömtåligt. I Hapaskas verk korsas minimalismens stramhet med surrealismens fantasi. Hennes objekt drar å ena sidan mot maximal enkelhet och å andra sidan mot komplexa, ibland svårtolkade visioner. Precis som den moderna konstens främsta schaman, Joseph Beuys och konceptkonstnären Christian Boltanski, fascineras Hapaska av de stora, världsomspännande myterna bortom individuella öden.
I den sparsmakade presentationen (endast fyra verk) på Andréhn-Schiptjenko fortsätter Hapaska trotsa självklara budskap såväl i form som i innehåll. Utställningens magnum opus är en metallkonstruktion av solida rör, klädda med fuskpäls som ska föreställa vargskinn. Tankarna vandrar osökt till föregångarna Meret Oppenheim, som 1936 dukade upp för frukost med en kopp, ett fat och en sked klädda i gasellpäls och Joseph Beuys, som 1974 låste in sig med en prärievarg på René Blok Gallery och fortsatte upphäva konsten som handelsvara.