Hoppande kaniner kräver tålamod och kärlek
Tålamod, kärlek och lite godis. Det är vad som krävs när man sysslar med kaninhoppning. ”De blir som ens kompisar”, säger Justina.
När Justina på Värmdö ska räkna upp alla kaniner hon har haft under åren får hon tänka till. Är det 12, eller kanske 13? Det var Blondie, Babsan ...
För Justina och hennes familj har haft kaniner sedan hon var bebis. Just nu har de fyra, som bor i utomhusburar på tomten.
När storasyster Liwia blev intresserad av kaninhoppning för fem år sedan, började hon kolla på klipp på Youtube och följa olika kaninkonton på Instagram. Snart blev Justina också sugen att testa.
Kaninhoppning innebär att man sätter upp hinder som kaninen ska hoppa över, utan att riva dem. Till sin hjälp har man en sele och ett koppel.
– Men först måste kaninerna seltränas så att de känner sig trygga i selen. Sedan övar man med låga hinder först. Man ska aldrig tvinga dem till något, utan gå långsamt fram, säger Justina.
För att kaninerna ska klara av att hoppa behöver de träna upp sin kondition. Tre dagar i veckan är Justina ute och promenerar med sina kaniner i koppel, ungefär en timme varje gång.
– Jag brukar gå ut i skogen. Det är bra träning för dem att hoppa upp på stenar och bita på grenar. Det är ju naturen de kommer ifrån.
Varannan vecka övar hon hoppträning med kaninerna genom att ställa upp hinder, ofta på tomten.
– Det handlar om att få kaninerna att lita på en. Det blir mycket skratt och tårar, för de kan vara fruktansvärt jobbiga ibland och inte alls göra som man vill.
Hur får man dem att lyda?
– Först seltränar man dem. Sedan får de godis – som isbergssallad, morot och gurka – när de har gjort rätt. Om kaninen är stressad tvingar man inte den att göra något, till exempel hoppa över ett hinder, även om du själv vill.
För ibland kan det vara ganska tålamodskrävande att hålla på med kaninhoppning.
– Ibland vill man något jättemycket, och så hoppar den inte. Kaninen kanske är trött, sur eller tycker att det är läskigt.
Justina började tävla i kaninhoppning för fem år sedan. Det har gjort att hon har träffat flera nya vänner. Hennes mål är att tävla i SM, och bli svensk mästare.
– Nu under corona har det känts väldigt tråkigt eftersom det inte varit några tävlingar. Det är inte samma sak att bara träna, vare sig för mig eller för kaninerna.
Nu när tävlingar för vissa åldrar drar igång igen är Justina redo.
– Jag träffar många nya vänner där med samma intresse. Det blir en cool gemenskap mellan en själv och kaninerna, säger hon.
