Agneta Sjödin: ”Filmar en havsörn som tar ett byte”

Jag trivs med mina dagliga rutiner och det första jag gör på morgonen är att meditera i 15 minuter. Därefter dricker jag en svart kopp kaffe och tittar på nyheterna innan jag går min raska morgonpromenad. Jag går minst en timme längs vattnet och i naturen vid Nacka strand där jag bor. Jag tycker det är ett oerhört skönt sätt att komma igång på. Tre till fyra dagar i veckan styrketränar jag också, men på helgerna nöjer jag mig med den raska
promenaden. Vid elva har jag ett videomöte med Idun minerals, som jag tagit fram några veganska och miljövänliga hudvårdsprodukter tillsammans med. Det är lansering för crèmerna nu i mars, vilket känns superkul och spännande. Resten av fredagen, innan jag landar i soffan med middag och film, förbereder jag ett par poddsamtal som jag har framför mig. Jag startade podcasten Så in i själen förra året där jag fokuserar på djupare samtal av existentiell karaktär. Tankar runt själen, vad man har för relation till själen och sig själv – sådana frågor jag själv ägnat mig åt i över tjugo år. Jag läser på och förbereder mig så mycket som möjligt eftersom samtalen blir så mycket bättre då.

Lördagen börjar bra, jag ser en havsörn. Jag ser dem allt som oftast nu utanför mitt fönster, där jag har en utsikt över Stockholms inlopp. Jag lyckas filma den från min balkong när den tar ett byte i vattnet. Det gäller att vara snabb om man ska fånga dessa mäktiga fåglar på film. Jag hinner inte ens få på mig skor utan står i strumplästen i snön på balkongen i säkert fem minuter. Men det blev en riktigt bra film. Vid tio tar jag pendelbåten in mot stan, kliver av vid Allmänna gränd, precis vid Gröna Lund. Jag ska besöka Richard Skröder. Han jobbar som överläkare inom den palliativa vården på Stockholms sjukhem. Nu ska han vara gäst i Så in i själen. Vi talar om livet, själen och döden. Det är sådant jag livar upp en lördag med, haha. Samtalet är oerhört givande, precis som alla de själsliga samtal jag har haft sedan jag startade podcasten. Det var länge sedan jag kände en sådan passion, glädje och lust för en arbetsuppgift. Upprymd av mötet med Richard Skröder tar jag senare en kvällspromenad i kylan hemma i Nacka strand. Vinterkvällarna är så vackra denna helg. Kalla, klara och vita. Och belysningen i mörkret för tankarna till Narnia.