Erik Bergqvist:Korpen ruvar ännu på sina hemligheter

Få djur är så mytomspunna som korpen, i folktron dessutom ofta med olycksbådande förtecken. Biologi samsas med etnologi i en ny bok om den respektingivande fågeln – som alltid tycks ha något på gång.

Publicerad
En korp betraktar sin spegelbild.

En korp betraktar sin spegelbild.

Foto: Robin Loznak/AP
Annons

När korphonan är 100 år värper hon en sten. Den som kommer över en sådan sten kan göra sig osynlig. Grönsiskorna, till exempel, använder korpstenen i sina bon – och dem ser man ju sällan. Människor kan också ta bruk av stenen, men det har sina konsekvenser, enligt vad som berättas (med ett liksom knotigt allvetande finger i luften). Korpstenen är gjord av ögon från hundra hängda brottslingar, och därför hamnar innehavaren av en korpsten förr ­eller senare själv på galgbacken. Och man tänker kanske här på François Villons ”De hängdas ballad”: ”Sol har bränt och regnet har oss blött, / så svartnar vi och möglar vi i hyn / och korparna har slitit i vårt kött / och hackat både skägg och ögonbryn” (övers: Axel Österberg).

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons