När vi talar om oss själva. Nedslag i subjektivitetens historia från Montaigne till NorénTvivla mer, älska mer – och läs den här boken!

Facebook, bloggar, autofiktioner, Instagram: aldrig har väl självframställningen varit en så central del av kulturen som den är nu. Vi verkar vara som besatta av oss själva. Men vad pratar vi egentligen om när vi pratar om oss själva? Vad är det vi säger när vi säger jag?

I sin senaste bok ”När vi talar om oss själva”, gör litteraturprofessorn Carin Franzén nedslag i den moderna subjektivitetens historia för att försöka ringa in ett svar. Hennes utgångspunkt är att subjektivitet inte är någonting man som människa har, utan ett slags svar man i stor utsträckning ger på det i världen som gör oss till subjekt. Även om vi i dag uppfattar oss själva som individer med individuella uttryck och förhållningssätt till oss själva och vår omgivning, så formas vi i själva verket genom så kallade styrande praktiker. Något tillspetsat skulle man kunna säga att vi är det vi av olika skäl/ideologier/relationer blir påverkade att vara och inte nog med det: det är vi själva som gör jobbet.