ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

RecensionNya filmer

Insidious: The red door

Seglivade seriens sista dödsryckning

”Insidious: The red door” är som en ond feberdröm.
”Insidious: The red door” är som en ond feberdröm. Foto: Screen Gems/Sony Entertainment

I skräckserien ”Insidious” femte och sista del plågas huvudpersonerna av onda demoner. Men filmen hemsöks framför allt av ett sirapströgt berättande.

Jakob Åsell
Publicerad

Den seglivade skräcksviten ”Insidious” går igen på vita duken. Efter två uppföljare och lika många prequels har ”Saw”-skaparna James Wans och Leigh Whannells utdragna saga om den arma familjen Lamberts holmgång med andevärlden till slut nått fram till ett avslutande kapitel. Marknadens lagar har tvingat oss till en punkt där intrigen nu är trassligt obegriplig så till den grad att ”Insidious: The red door” bär formen av en ond feberdröm. Genren till trots är det inte en önskvärd slutdestination.

Tio år efter händelserna i ”Insidious: Chapter 2" (2013) har lillgrabben Dalton Lambert vuxit upp och är på väg till college. I ett tappert försök att återknyta kontakten med sin inåtvände tonårsgrabb föreslår den nu frånskilde pappan Josh (Patrick Wilson, som även regisserat filmen) en klassisk far- och son-roadtrip till universitetet. De båda har tagit hjälp av en hypnotisör för att förtränga alla mörka stunder, men ganska snart anas tecken på att det kanske inte har funkat och resan blir minst sagt skavig. 

Laddar…