Recension
Naturpoesin flyger på Vesaas vingar
Ole Anders Tandbergs iscensättning av Terjei Vesaas bok ”Fåglarna” blir en poetisk ursaga om två hopväxta syskon och en främling. Ett kargt triangeldrama om kärlek. Magnus Roosmann är alldeles självklar som eko för Vesaas. Det är på riktigt stort, skriver Lars Ring.
Sträck efter sträck av morkullor skriver ordet vår på kvällshimlen. En av fågelflockarna far över Heges stuga där hon bor med sin bror, han som inte kan koncentrera sig och tänker alldeles för kort eller för långt. Hon stickar koftor som en besatt för att försörja dem båda. Han läser naturen som tröstebok, som meddelanden till bara honom.
Norrmannan Terjei Vesaas bok ”Fåglarna” är inte så känd för en svensk läsekrets nu förtiden. Vesaas (1897-1970) skrev 36 böcker varav många översattas till svenska. Han var en typiskt nordisk 50-talsexpressionist. Han skar sig ner mot det kargt innersta av språket och såg ut mot ett storslaget universum av frågor.