Hisnande cirkuspoesi forcerar gränser
Cirkus Cirkörs nya verk ”Limits” är enastående cirkuspoesi på ett akut tema: migration. Artisterna fångar människans kraft, utsatthet och överlevnadsinstinkt med cirkuskonstens risker som metafor, skriver Anna Ångström.
Saara Ahola och Anton Graaf.
Om man tänker sig EU som ett slags cirkus så är dess artister föga övertygande. Enskilda prestationer sticker ut i en politisk show som är lamslagen snarare än kreativ och som visar få tecken på vilja till samarbete och tillit. Just det som är nerven i Cirkus Cirkörs arbete och som i den nya turnéuppsättningen ”Limits” utvecklas till en bärande metafor om att övervinna hinder och begränsningar och våga utsätta sig för risker – så som flyktingarna gör när Europa stänger gränser och tvingar människor att forcera hav och murar.
”Limits” är till stora delar enastående cirkuspoesi på ett tema som kan tyckas vara ett vågspel att gestalta när verkligheten är så överfull av autentisk dramatik. Men cirkusdirektör Tilde Björfors och den mångsidiga, uttrycksfulla och skickliga ensemblen av fem cirkusartister och en musiker lyckas på ett ofta gripande och konkret sätt fånga människans kraft, rädsla, utsatthet och överlevnadsinstinkt med cirkuskonstens gränsöverskridanden och balansövningar som välanvända liknelser.