RecensionNya filmer
Simturen till dramatisk pianomusik nära det banala
Xavier Dolan skildrar två barndomsvänner som under en helg inser vad de känner för varandra. Resultatet är ovanligt anonymt trots att regissören själv har en av huvudrollerna.
Vart ska Xavier Dolan ta vägen med sitt filmskapande? Efter fjolårets vagt självbiografiska och med viss rätt utskällda ”The death and life of John F Donovan” (Dolans första engelskspråkiga film som aldrig gick upp på bio i Sverige), jobbar kanadensaren hårt för att inte kunna anklagas för att vara posör. I ”Matthias & Maxime” har han taggat ner på slow-motion, musikvideovibbar och annan signifikativ extravaganza.
Han spelar själv en av huvudrollerna, men till skillnad från senast, när hans rollfigur hamnar i klorna på sin döde pojkväns skräckinjagande hillbilly-familj i ”Tom at the farm” (2014), är Maxime hetero, med sliten keps och ett stort, fult födelsemärke på kinden. Jag måste erkänna att det tar ganska lång tid innan jag fattar att Maxime inte är gay (än) eftersom jag förväntar mig att Dolan ska vara lika okomplicerat homosexuell som han varit framför och bakom kameran de senaste tio åren, sedan han debuterade med ”Jag dödade min mamma” (2009).